En legendarisk karriär avslutas, nya utmaningar väntar

Liridon & Cleo Silka

Det blir ingen mer fotboll för Motala AIF:s trotjänare och mittfältsstrateg Liridon Silka. Ändå kommer han nu att fortsätta skaffa sig löpmeter.

– Jag vill hålla igång kroppen, men vill samtidigt ha något att träna inför. Jag har önskat mig en plats i nästa års Stockholm Maraton i julklapp och anar att jag också får den, säger ”Liri”.

Sedan fotbollssäsongen slutade har han smugit igång med löpträningen och ligger nu på tre pass i veckan. Det brukar bli en mils ganska intensivt joggande per gång. Han klarar sträckan på runt 40 minuter.

Inspirationen kommer från flickvännen och sambon Mathilda som själv har klarat ett par maror. Hennes dröm är New York Maraton och på lite längre sikt har den även blivit Liris.

– En resa till New York och samtidigt göra ett maraton ihop, ja det vore något. Men vägen fram till loppen är nästan det roligaste. Jag gillar att planera träningspassen och sedan genomföra dem. Kul också att Mathilda och jag kan träna tillsammans, sammanfattar han sin nya passion.

Vi träffar Liridon Silka hemma i villan på Borensvägen. Han har en ledig dag från jobbet på Team Sportia och tar emot tillsammans med snart tvååriga dottern Cleo. Det blir ett avslappnat snack om att riktigt kunna landa hemma hos familjen efter en arbetsdag, nu när fotbollen på ändå ganska höga nivåer är över.

– Familjen och huset, det är där jag vill lägga min fritid i fortsättningen. Vi har bott här i ett år och det behöver fixas en del och även med trädgården. Men det gillar jag. Det är kul att klippa häckar.

Vi tittar ner mot trädgården på villans baksida. Höjer vi blicken breder ett panorama över sjön Boren ut sig. Ja, familjen bor fint.

Liridon Silka kom som 20-åring till Motala AIF:s fotboll 2010. Han utvecklades till en mittfältsmotor av rang vilket förde honom till Jönköpings Södra där det blev serieseger i Superettan. Därpå allsvensk hetluft i tolv matcher innan det blev Superettan igen, nu i Värnamo och Öster. 2021 fullföljde han planen att flytta hem för att börja avrunda karriären i Maif.

Det var dock inte det samma som nedtrappning för Liri. Man ska aldrig säga aldrig, men nu tycks han, som 34-åring, vara övertygad om att fotbollskorna ligger på hyllan för gott:

– Ska jag vara med så ska jag vara det till hundra procent. Under hösten märkte jag att jag inte var lika engagerad på träningarna, manade inte på mina lagkompisar som jag brukat, slutade ha idéer om förbättringar. Då förstod jag att jag var färdig med fotbollen för egen del. Det är en jätteomställning, men det känns som att det var rätt beslut.

Hans sista säsong präglades av dramatik på flera plan. Sportsligt gick det rejält åt pipsvängen innan sommaruppehållet kom som en befrielse.

– Spelmässigt var vi inte sämre än något annat lag, men defensiven var en katastrof. Vi gick efteråt igenom misstagen, men det hjälpte inte – de bara upprepades. Under sommaren blev det en paus från varann och sedan blev det förstås en nystart med en ny tränare.

Roligare Maif-minnen är då tre seriesegrar, varav en av dem bärgades med tre bröder Silka – Liridon, Valon och Edon – i laget.  I uppräkningen av bröder råkar också Simon Karlsson nämnas. ”Han är så nära som kompis”, förklarar Liri.

Som helhet, vad har Maif betytt för dig?

– Det har varit ett andra hem. Jag har känt mig trygg och haft roligt. Klubben har alltid visat mig förtroende, och det har varit ömsesidigt. Jag har alltid gillat miljön på Idrottsparken.

Och hur ska Maif-fotbollen gå vidare utan dig?

– Det är bara köra på. Bygg underfirån och värva in kvalitet där behövs. Jesper Beurling har roliga träningsupplägg och rätt taktik, var alltid offensiv i tänket. Det är en miljö som borde tilltala även talanger i Motala.

Henrik Gedda